Hello L.A

I'm coming home

Jag är så himla glad att jag tog steget och åkte hit. Jag hade ju som ni kanske vet planer på att gå klart utbildningen här på 2 år och få en AA-degree inom Interior Architectural Design men har nu beslutat mig för att 5 månader i La-La Land får räcka för mig.

Jag trivs jättebra med min utbildning och är väldigt nöjd med mitt val. Kurserna är intressanta och lärarna inspirerande. Jag bor med fyra underbara tjejer som jag kommit närmre än jag någonsin kunnat tro. Vi bor i ett fantastiskt lägenhetskomplex, i fina Marina Del Rey, ett stenkast från Stilla Havet. En taxiresa bort ligger Hollywood, med ett nattliv som är på en helt egen nivå...

Om allt är så himla bra varför väljer jag nu då att åka hem?  

Vid en hel del funderande har jag kommit fram till att jag inte vill lägga alla mina pengar på en utbildning här när universiteten hemma är gratis. Jag vill ha möjlighet att kunna se mer av världen inte bara L.A.

Dessutom så tycker jag det är väldigt svårt att trivas fullt ut när mina nära och kära befinner sig tusentals kilometer härifrån och att det inte är att bara åka hem och hälsa på när hemlängtan faller på.

Jag ser absolut inte det här som ett misslyckande. Visst - jag kommer inte få en degree i Interior Architectural som jag egentligen hade velat med den här resan, tråkigt, men det jag fått är värt så mycket mer.

Jag är många erfarenheter & upplevelser rikare och jag har vuxit som människa. Jag tog steget, jag gav mig iväg till en stad jag aldrig tidigare besökt för att bo där på obestämd tid. Jag åkte hit ensam, för att bo med fyra tjejer jag aldrig träffat förut. Och vilka fantastiska tjejer det visade sig vara. Fina vänner som jag fått dela mina upplevelser med och som givit mig så mycket glädje och som har tröstat och muntrat upp mig när jag haft det jobbigt & längtat hem. Kunde inte fått bättre roomies, jag är så glad att jag har fått träffa er; Jennie, Emmy, Therese och Nadja  

Om ett par veckor är jag tillbaks hemma i Sverige för att fira jul och nyår vilket jag såklart ser fram emot väldigt mycket. Jag vet dock att jag kommer vara lika ledsen som glad över att åka hem... Den här "bo i USA, gå på college"-grejen var en dröm i många år innan jag tog tag i det och skickade in en ansökan. De där månaderna man sedan gick och väntade på att det skulle bli dags att åka kändes som en evighet, precis som de 5 månader vi skulle spendera här kändes som, och nu är det snart slut... Det känns vemodigt, en tid är förbi.. Men förhoppningsvis är det här bara ett av många spännande kapitel i mitt liv och jag ser fram emot om vad som ska hända härnäst! 

See you soon Sweden!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas